torsdag 22 november 2012

Hon kan ju faktiskt....!!!

Tilda har börjat med att läsa i Roberts gamla läsebok.
Samma bok som jag hade i 1:an. Två kvällar i rad har hon ljudat och läst
utifrån sin förmåga. Tro det eller ej flickebarnet kan ju faktiskt ljuda ihop ord.

När hände detta att Tilda blev så stor och duktig???
Minns denna sida som min allra första läxa och då är det stort
 när min lilla flicka tar sig igenom texten.


Mamma är så stolt över dig världens bästa lilla flicka!!!


Det kanske är dessa piller jag ska ta för att inte dippa var och varannan dag. Igår hos min stress KBT tjej fick jag lära mig massor om hur min väg tillbaka kommer att vara. 
Typ precis så som det är för mig just nu - höga berg och djupa dalar då tröttheten gör mig helt stum och förlamad. De andra dagarna vaknar jag med massor av energi som vill göra massor av saker men orken räcker inte till allt jag vill så jag måste ta pauser för återhämtning eller vila.

Det är sååå trist att inte orka, bli yr, stressad eller få super ont i magen eller skallen. 
Jag börjar tröttna kan jag enkelt erkänna.

Oj! Vad jag skrev mycket om hur jag mår - jag som lovat mig själv att min blogg inte skulle bli en sjuk för det är så himla trist att läsa om... Lovar att detta var både första och sista gången...

Ha en mysig kväll alla fina så ses vi imorgon igen!


KRAMIS!!!

1 kommentar:

  1. Åååhh vad jag gillar de böckerna!! De böckerna som finns nu är också skoj förstås, men de har väl inte samma plats i hjärtat helt enkelt :)

    Skoj när de börjar läsa. Det är ju en helt ny fas i livet och man ser hur de växer.
    Vårt minsta lilla snille här hemma började plötsligt läsa för några veckor sen. Och då har vi inte ens suttit med honom! Han bara kan massa saker av sig själv helt plötsligt!! Blir lika chockad varje gång. Vi brukar skoja om att han kan hoppa direkt in i 2:an, 3:an nånstans... för han kan det mesta de gör redan :P

    Önskar att jag hade kvar lite såna böcker från när jag var liten och gick i skolan. Just från när jag var liten har jag inte mkt kvar alls. Kanske därför jag alltid velat samla allt sen när jag blev stor nog att kunna spara själv ;)

    Jag kan känna igen mig lite hur du beskriver det där med massa vilja men ingen ork. Det är inte skoj alls :( När hela kroppen spritter av vilja men samtidigt har en kraftig broms som ligger i. Det får iaf mig att känna mig lite halvdålig... Men, man måste ju lära sig att lyssna på kroppen också... och jag försöker så gott det går.

    Tycker inte du ska vara rädd för att skriva om hur du mår. Det är ju ett sätt att ventilera det med. Ett sätt att bearbeta. Sen behöver man ju inte älta samma sak varje dag, flera gånger om. Det blir nog varken du eller någon annan gladare av :) Men mår man inte bra, så gör man ju inte!

    Tycker det verkar som att du har bra hjälp av den där KBT-tjejen iaf och jag hoppas att du finner ett nytt sätt att leva ditt liv på, utan att göra avkall på alltför mycket saker :)

    Stor kram till dig /Linn

    SvaraRadera

Namn:
Email:
Blogg: